Med höga förväntningar och ivriga hundar landar helikoptern tryggt och säkert på hjortronfyllda tuvor. Prylar och utrustning bärs i rask takt in i stugan som blir vår bas de närmsta dagarna, vatten hämtas snabbt från den tilliggande sjön. En sjö som idag ligger spegelsvart och reflekterar de knalliga höstfärgerna från björkar och ris. Färger som skirar i gult, orange och knallrött, en och annan grön nyans är fortfarande kvar. Alla dessa färger känns overkliga på något vis, de skapar sådan kontrast som inte passar riktigt in de övriga av årets färgspektra. Med susande il drar helikoptern iväg svepandes över marken och försvinner i horisonten, allt blir tyst för ett ögonblick. En underbar känsla som inte går att sätta ord på, önskar bara att så många fler fick möjlighet att uppleva detta.

Doften av kokande kaffe och prasslandet från diverse packning, för att finna torrköttet som kommit med, är saker som etsat sig fast i minnen från andra turer. Hundar som ivrigt trampar omkring inne i stugan bland utspridda jaktprylar, de är taggade och anar att något är på gång. Imorgon är det definitivt lugnare av sig, då de har fått springa av sig lite.

Efter en middag, givetvis på rökt renkött och en kall öl, somnar vi lätt in till sprakandet från brasan och doften från matos som fortfarande ligger kvar i stugan.

Ljuset trycker in från fönstret och en hund som vandrar ihärdigt väcker oss lite väl tidigt nästa morgon. Alla skall ut, för lite morgon bestyr, både hundar och jägare, innan kaffepannan åker på spisen. Luften ute är klar och hög, ser ut att bli en riktigt fin dag på fjället. GPS-er, halsband, jakttäcken görs iordning, säckarna är packade och alla är taggade och spända av förväntan. Vi går med kopplande hundar ett par hundra meter från stugan innan första halsbandet dras, äntligen!

Första hunden drar iväg med en kanske lite för hög fart, men så brukar de vara i början av dagen, någon hund stretar i kopplet och vill iväg.

Nu slår hunden fint framför oss, gör några små markeringar om att det varit fågel här, kanske har de haft nattlegan här. Vi byter hund och nästa tar vid, den gör två revideringar och nyper fast. Händer som söker skott hos jägarna och spänningen stiger. Vi avancerar fram mot hunden som fortfarande står, Hon har huvudet lite snett mot väster viskas det fram, trots att det inte är nödvändigt att viska när man jagar ripa över stående fågelhund.

Men på något underligt vis så blir det så vid de första fågeltagningarna. Vi står på varsin sida om hunden som får kommando om att gå på. Hon gör en snabb rörelse på cirka 3 meter och nyper igen, nytt kommando och nu går 3 ripor upp. Bössor lyfts ivrigt och tre skott går av, dun yr lyften och en ripa går till backen. De andra flyger obemärkt vidare och avslutar med det karakteristiska skrattet innan de försvinner över björkdunge. Konstaterande att vi var lite för heta med skotten, vi skulle ha väntat ut fåglarna en bit. Men nu är i alla fall premiären lagd.

Vi hämtar själv fågeln som ligger framför oss, vi vill inte sända ut hunden för apport då hunden är en så kallad guidehund. Risken för att sända ut hunden på apport är att den så småningom blir en knallapportör. De skjuts och fälls mycket fågel för hundarna under en arbestshöst så det gäller att tänka framåt och på säkerheten för hundarna.

Hunden får nytt kommando och söker vidare. Efter ett par timmars jakt bryter vi för lunch och vila högt upp, nära på 950 m.ö.h. I år verkar dalriporna att sitta otroligt högt upp, trots att vi inte sett en enda rovfågel. Det dröjer inte länge förrän hundarna sover, kaffet från termosen porlar upp i kosorna och den berömda torrköttsbiten åker fram. Solen har börjat värma och inte ett moln på himlen så långt ögat kan nå. Snart hörs även jägare snarka med vilande huvuden på hundar och ryggsäckar.

Efter lunch luren jagar vi oss hemåt mot stugan, det blir några riktigt fina fågel arbeten och lite krutdoft i luften samt många glada skratt. Med trött ben och hundar äntrar vi stugan och avslutar jaktdagen med en kall öl.

När solen går ner i väster och kastar sina sista mjuka strålar mot stugväggen hänger där 8st ripor i snaran, och än en gång hörs snarkningar tillsammans med en sprakande brasa. Ännu en jaktdag är till ende.